publicerad: 2015
maxim
max·im
[‑i´m]
substantiv
~en ~er • levnadsregel, grundsats; tänkespråk
Singular | |
---|---|
en maxim | obestämd form |
en maxims | obestämd form genitiv |
maximen | bestämd form |
maximens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maximer | obestämd form |
maximers | obestämd form genitiv |
maximerna | bestämd form |
maximernas | bestämd form genitiv |