publicerad: 2015
maxstraff
max|straff
substantiv
~et; pl. ~ 2max 1straff
Singular | |
---|---|
ett maxstraff | obestämd form |
ett maxstraffs | obestämd form genitiv |
maxstraffet | bestämd form |
maxstraffets | bestämd form genitiv |
Plural | |
maxstraff | obestämd form |
maxstraffs | obestämd form genitiv |
maxstraffen | bestämd form |
maxstraffens | bestämd form genitiv |