publicerad: 2015
medicinare
med·ic·in·are
[‑i`n‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. medicinarna • läkare; läkarstuderande
Singular | |
---|---|
en medicinare | obestämd form |
en medicinares | obestämd form genitiv |
medicinaren | bestämd form |
medicinarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
medicinare | obestämd form |
medicinares | obestämd form genitiv |
medicinarna | bestämd form |
medicinarnas | bestämd form genitiv |