publicerad: 2015
mima
mima
verb
~de ~t • utföra pantomim; röra på läpparna för att ge intryck av att tala el. sjunga
Finita former | |
---|---|
mimar | presens aktiv |
mimas | presens passiv |
mimade | preteritum aktiv |
mimades | preteritum passiv |
mima | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mima | infinitiv aktiv |
att mimas | infinitiv passiv |
har/hade mimat | supinum aktiv |
har/hade mimats | supinum passiv |
Presens particip | |
mimande | |
Perfekt particip | |
en mimad + substantiv | |
ett mimat + substantiv | |
den/det/de mimade + substantiv |