publicerad: 2015
mimare
mim·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. mimarna mima
Singular | |
---|---|
en mimare | obestämd form |
en mimares | obestämd form genitiv |
mimaren | bestämd form |
mimarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mimare | obestämd form |
mimares | obestämd form genitiv |
mimarna | bestämd form |
mimarnas | bestämd form genitiv |