publicerad: 2015
monokultur
mono|kult·ur
substantiv
~en ~er • ensartad odling el. kultur; till kultur 2
Singular | |
---|---|
en monokultur | obestämd form |
en monokulturs | obestämd form genitiv |
monokulturen | bestämd form |
monokulturens | bestämd form genitiv |
Plural | |
monokulturer | obestämd form |
monokulturers | obestämd form genitiv |
monokulturerna | bestämd form |
monokulturernas | bestämd form genitiv |