publicerad: 2015
monolog
mono·log
[‑lå´g]
substantiv
~en ~er • en enda persons tal för sig själv; dramatisk scen med en enda talande person: Hamlets berömda monolog
Singular | |
---|---|
en monolog | obestämd form |
en monologs | obestämd form genitiv |
monologen | bestämd form |
monologens | bestämd form genitiv |
Plural | |
monologer | obestämd form |
monologers | obestämd form genitiv |
monologerna | bestämd form |
monologernas | bestämd form genitiv |