SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
motstånd
mot|­stånd substantiv ~et; pl. ~ göra mot­stånd kämpa emot, mot­sätta sig⟨ngt åld.⟩ resistans; resistor
Singular
ett motståndobestämd form
ett motståndsobestämd form genitiv
motståndetbestämd form
motståndetsbestämd form genitiv
Plural
motståndobestämd form
motståndsobestämd form genitiv
motståndenbestämd form
motståndensbestämd form genitiv