publicerad: 2015
mynta
1mynta
substantiv
~n myntor • en växt – I sammansättn. mynta-.
Singular | |
---|---|
en mynta | obestämd form |
en myntas | obestämd form genitiv |
myntan | bestämd form |
myntans | bestämd form genitiv |
Plural | |
myntor | obestämd form |
myntors | obestämd form genitiv |
myntorna | bestämd form |
myntornas | bestämd form genitiv |
2mynta
verb
~de ~t 1 prägla mynt2 skapa nytt uttryckssätt
Finita former | |
---|---|
myntar | presens aktiv |
myntas | presens passiv |
myntade | preteritum aktiv |
myntades | preteritum passiv |
mynta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att mynta | infinitiv aktiv |
att myntas | infinitiv passiv |
har/hade myntat | supinum aktiv |
har/hade myntats | supinum passiv |
Presens particip | |
myntande | |
Perfekt particip | |
en myntad + substantiv | |
ett myntat + substantiv | |
den/det/de myntade + substantiv |