publicerad: 2015
norna
norna
substantiv
~n nornor 1 en fornnordisk ödesgudinna2 en orkidé
Singular | |
---|---|
en norna | obestämd form |
en nornas | obestämd form genitiv |
nornan | bestämd form |
nornans | bestämd form genitiv |
Plural | |
nornor | obestämd form |
nornors | obestämd form genitiv |
nornorna | bestämd form |
nornornas | bestämd form genitiv |