publicerad: 2015
normkonflikt
norm|kon·flikt
substantiv
~en ~er norm konflikt
Singular | |
---|---|
en normkonflikt | obestämd form |
en normkonflikts | obestämd form genitiv |
normkonflikten | bestämd form |
normkonfliktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
normkonflikter | obestämd form |
normkonflikters | obestämd form genitiv |
normkonflikterna | bestämd form |
normkonflikternas | bestämd form genitiv |