publicerad: 2015
officiant
of·fici·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • präst el. annan person som officierar
Singular | |
---|---|
en officiant | obestämd form |
en officiants | obestämd form genitiv |
officianten | bestämd form |
officiantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
officianter | obestämd form |
officianters | obestämd form genitiv |
officianterna | bestämd form |
officianternas | bestämd form genitiv |