publicerad: 2015
omgörning
om|gör·ning
substantiv
~en ~ar 2göra
Singular | |
---|---|
en omgörning | obestämd form |
en omgörnings | obestämd form genitiv |
omgörningen | bestämd form |
omgörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omgörningar | obestämd form |
omgörningars | obestämd form genitiv |
omgörningarna | bestämd form |
omgörningarnas | bestämd form genitiv |