publicerad: 2015
omkonstruktion
om|kon·strukt·ion
substantiv
~en ~er 2om 2 konstruktion 1
Singular | |
---|---|
en omkonstruktion | obestämd form |
en omkonstruktions | obestämd form genitiv |
omkonstruktionen | bestämd form |
omkonstruktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
omkonstruktioner | obestämd form |
omkonstruktioners | obestämd form genitiv |
omkonstruktionerna | bestämd form |
omkonstruktionernas | bestämd form genitiv |