publicerad: 2015
onaturlighet
o|nat·ur·lig·het
substantiv
~en ~er onaturlig
Singular | |
---|---|
en onaturlighet | obestämd form |
en onaturlighets | obestämd form genitiv |
onaturligheten | bestämd form |
onaturlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
onaturligheter | obestämd form |
onaturligheters | obestämd form genitiv |
onaturligheterna | bestämd form |
onaturligheternas | bestämd form genitiv |