publicerad: 2015
ordensregel
ordens|regel
substantiv
~n ‑regler orden 1 1regel
Singular | |
---|---|
en ordensregel | obestämd form |
en ordensregels | obestämd form genitiv |
ordensregeln | bestämd form |
ordensregelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordensregler | obestämd form |
ordensreglers | obestämd form genitiv |
ordensreglerna | bestämd form |
ordensreglernas | bestämd form genitiv |