publicerad: 2015
påbjuda
på|bjuda
verb
‑bjöd, ‑bjudit, ‑bjuden ‑bjudet ‑bjudna, pres. ‑bjuder • uppmana till, kräva; jfr påbud
Finita former | |
---|---|
påbjuder | presens aktiv |
påbjuds (påbjudes) | presens passiv |
påbjöd | preteritum aktiv |
påbjöds | preteritum passiv |
påbjud | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att påbjuda | infinitiv aktiv |
att påbjudas | infinitiv passiv |
har/hade påbjudit | supinum aktiv |
har/hade påbjudits | supinum passiv |
Presens particip | |
påbjudande | |
Perfekt particip | |
en påbjuden + substantiv | |
ett påbjudet + substantiv | |
den/det/de påbjudna + substantiv |