publicerad: 2015
pläga
pläga
verb
~de ~t 1 ⟨åld.⟩ bruka, ha för sed2 ⟨åld.⟩ undfägna, förpläga
| Finita former | |
|---|---|
| plägar | presens aktiv |
| plägas | presens passiv |
| plägade | preteritum aktiv |
| plägades | preteritum passiv |
| pläga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att pläga | infinitiv aktiv |
| att plägas | infinitiv passiv |
| har/hade plägat | supinum aktiv |
| har/hade plägats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| plägande | |
| Perfekt particip | |
| en plägad + substantiv | |
| ett plägat + substantiv | |
| den/det/de plägade + substantiv | |


