publicerad: 2015
platt
1platt
adjektiv; n. ~, ~a • inte tjock, plan, slät; bildl. banal, trivial – De flesta sammansättn. med platt- hör till 1platt.
Positiv | |
---|---|
en platt + substantiv | |
ett platt + substantiv | |
den/det/de platta + substantiv | |
den platte + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de plattare + substantiv | |
Superlativ | |
är plattast | |
den/det/de plattaste + substantiv |
3platt
substantiv
~en ~ar 1 rätlinjig list2 myntämne3 platt parti i naturen: uppe på platten ökade åkarna tempot
Singular | |
---|---|
en platt | obestämd form |
en platts | obestämd form genitiv |
platten | bestämd form |
plattens | bestämd form genitiv |
Plural | |
plattar | obestämd form |
plattars | obestämd form genitiv |
plattarna | bestämd form |
plattarnas | bestämd form genitiv |