publicerad: 2015
provokatör
pro·vok·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er provocera
Singular | |
---|---|
en provokatör | obestämd form |
en provokatörs | obestämd form genitiv |
provokatören | bestämd form |
provokatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
provokatörer | obestämd form |
provokatörers | obestämd form genitiv |
provokatörerna | bestämd form |
provokatörernas | bestämd form genitiv |