publicerad: 2015
provocering
pro·voc·er·ing
substantiv
~en ~ar provocera
Singular | |
---|---|
en provocering | obestämd form |
en provocerings | obestämd form genitiv |
provoceringen | bestämd form |
provoceringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
provoceringar | obestämd form |
provoceringars | obestämd form genitiv |
provoceringarna | bestämd form |
provoceringarnas | bestämd form genitiv |