publicerad: 2015
randning
rand·ning
substantiv
~en ~ar • till randa 1,2
Singular | |
---|---|
en randning | obestämd form |
en randnings | obestämd form genitiv |
randningen | bestämd form |
randningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
randningar | obestämd form |
randningars | obestämd form genitiv |
randningarna | bestämd form |
randningarnas | bestämd form genitiv |