publicerad: 2015
rappning
rapp·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till rappa 1
Singular | |
---|---|
en rappning | obestämd form |
en rappnings | obestämd form genitiv |
rappningen | bestämd form |
rappningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rappningar | obestämd form |
rappningars | obestämd form genitiv |
rappningarna | bestämd form |
rappningarnas | bestämd form genitiv |