publicerad: 2015
realunion
re·al|un·ion
substantiv
~en ~er • långtgående politisk union; jfr personalunion
Singular | |
---|---|
en realunion | obestämd form |
en realunions | obestämd form genitiv |
realunionen | bestämd form |
realunionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
realunioner | obestämd form |
realunioners | obestämd form genitiv |
realunionerna | bestämd form |
realunionernas | bestämd form genitiv |