publicerad: 2015
reformist
re·form·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er reformism
Singular | |
---|---|
en reformist | obestämd form |
en reformists | obestämd form genitiv |
reformisten | bestämd form |
reformistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
reformister | obestämd form |
reformisters | obestämd form genitiv |
reformisterna | bestämd form |
reformisternas | bestämd form genitiv |