publicerad: 2015
residens
re·sid·ens
[‑en´s]
substantiv
~et; pl. ~ • byggnad för furste el. landshövding; hemvist, bostad
Singular | |
---|---|
ett residens | obestämd form |
ett residens | obestämd form genitiv |
residenset | bestämd form |
residensets | bestämd form genitiv |
Plural | |
residens | obestämd form |
residens | obestämd form genitiv |
residensen | bestämd form |
residensens | bestämd form genitiv |