publicerad: 2015
rivalitet
riv·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er rival
Singular | |
---|---|
en rivalitet | obestämd form |
en rivalitets | obestämd form genitiv |
rivaliteten | bestämd form |
rivalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rivaliteter | obestämd form |
rivaliteters | obestämd form genitiv |
rivaliteterna | bestämd form |
rivaliteternas | bestämd form genitiv |