publicerad: 2015
ruckning
ruck·ning
substantiv
~en ~ar rucka
Singular | |
---|---|
en ruckning | obestämd form |
en rucknings | obestämd form genitiv |
ruckningen | bestämd form |
ruckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ruckningar | obestämd form |
ruckningars | obestämd form genitiv |
ruckningarna | bestämd form |
ruckningarnas | bestämd form genitiv |