publicerad: 2015
rutmönster
rut|mönster
substantiv
‑mönstret; pl. ~, best. pl. ‑mönstren ruta 1 mönster 1
Singular | |
---|---|
ett rutmönster | obestämd form |
ett rutmönsters | obestämd form genitiv |
rutmönstret | bestämd form |
rutmönstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rutmönster | obestämd form |
rutmönsters | obestämd form genitiv |
rutmönstren | bestämd form |
rutmönstrens | bestämd form genitiv |