publicerad: 2015
ryck
ryck
substantiv
~et; pl. ~ 1 plötslig rörelse; plötsligt infall: vakna med ett ryck; han fick ett ryck och åkte till Australien; snabba ryck ⟨vard.⟩ god fart, snabbt2 oväntad fartökning: hon gjorde ett ryck och fick ett stort försprång
Singular | |
---|---|
ett ryck | obestämd form |
ett rycks | obestämd form genitiv |
rycket | bestämd form |
ryckets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryck | obestämd form |
rycks | obestämd form genitiv |
rycken | bestämd form |
ryckens | bestämd form genitiv |