publicerad: 2015
ryggböjning
rygg|böj·ning
substantiv
~en ~ar rygg 1 böjning 1
Singular | |
---|---|
en ryggböjning | obestämd form |
en ryggböjnings | obestämd form genitiv |
ryggböjningen | bestämd form |
ryggböjningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryggböjningar | obestämd form |
ryggböjningars | obestämd form genitiv |
ryggböjningarna | bestämd form |
ryggböjningarnas | bestämd form genitiv |