publicerad: 2015
ryggbesvär
rygg|be·svär
substantiv
~et; pl. ~ rygg 1 besvär 1
Singular | |
---|---|
ett ryggbesvär | obestämd form |
ett ryggbesvärs | obestämd form genitiv |
ryggbesväret | bestämd form |
ryggbesvärets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryggbesvär | obestämd form |
ryggbesvärs | obestämd form genitiv |
ryggbesvären | bestämd form |
ryggbesvärens | bestämd form genitiv |