publicerad: 2015
ryggbiff
rygg|biff
substantiv
~en ~ar rygg 1 1biff
Singular | |
---|---|
en ryggbiff | obestämd form |
en ryggbiffs | obestämd form genitiv |
ryggbiffen | bestämd form |
ryggbiffens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryggbiffar | obestämd form |
ryggbiffars | obestämd form genitiv |
ryggbiffarna | bestämd form |
ryggbiffarnas | bestämd form genitiv |