publicerad: 2015
ryttarinna
rytt·ar·inna
[‑in`a]
substantiv
~n ryttarinnor • ridande kvinna
Singular | |
---|---|
en ryttarinna | obestämd form |
en ryttarinnas | obestämd form genitiv |
ryttarinnan | bestämd form |
ryttarinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ryttarinnor | obestämd form |
ryttarinnors | obestämd form genitiv |
ryttarinnorna | bestämd form |
ryttarinnornas | bestämd form genitiv |