publicerad: 2015
sannfärdig
sann|färd·ig
adjektiv
~t ~a • som talar sanning; sann
Positiv | |
---|---|
en sannfärdig + substantiv | |
ett sannfärdigt + substantiv | |
den/det/de sannfärdiga + substantiv | |
den sannfärdige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de sannfärdigare + substantiv | |
Superlativ | |
är sannfärdigast | |
den/det/de sannfärdigaste + substantiv |