publicerad: 2015
självutlösare
själv|ut·lös·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑utlösarna • i kamera, så att man kan fotografera sig själv
Singular | |
---|---|
en självutlösare | obestämd form |
en självutlösares | obestämd form genitiv |
självutlösaren | bestämd form |
självutlösarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
självutlösare | obestämd form |
självutlösares | obestämd form genitiv |
självutlösarna | bestämd form |
självutlösarnas | bestämd form genitiv |