publicerad: 2015
skövla
skövla
[∫ö`vla el. ∫öv`la]
verb
~de ~t • härja, ödelägga
Finita former | |
---|---|
skövlar | presens aktiv |
skövlas | presens passiv |
skövlade | preteritum aktiv |
skövlades | preteritum passiv |
skövla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skövla | infinitiv aktiv |
att skövlas | infinitiv passiv |
har/hade skövlat | supinum aktiv |
har/hade skövlats | supinum passiv |
Presens particip | |
skövlande | |
Perfekt particip | |
en skövlad + substantiv | |
ett skövlat + substantiv | |
den/det/de skövlade + substantiv |