publicerad: 2015
skövling
skövl·ing
substantiv
~en ~ar skövla
Singular | |
---|---|
en skövling | obestämd form |
en skövlings | obestämd form genitiv |
skövlingen | bestämd form |
skövlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skövlingar | obestämd form |
skövlingars | obestämd form genitiv |
skövlingarna | bestämd form |
skövlingarnas | bestämd form genitiv |