publicerad: 2015
skilja
skilja
verb
skilde el. skiljde, skilt el. skiljt, skild n. skilt, pres. skiljer • lösgöra; avlägsna; föra el. hålla isär; dela upp – Alla sammansättn. med skilje- hör till skilja.
Finita former | |
---|---|
skiljer | presens aktiv |
skils (skiljes, skiljs) | presens passiv |
skilde (skiljde) | preteritum aktiv |
skildes (skiljdes) | preteritum passiv |
skilj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skilja | infinitiv aktiv |
att skiljas | infinitiv passiv |
har/hade skilt (skiljt) | supinum aktiv |
har/hade skilts (skiljts) | supinum passiv |
Presens particip | |
skiljande | |
Perfekt particip | |
en skild + substantiv | |
ett skilt + substantiv | |
den/det/de skilda + substantiv | |
den skilde + maskulint substantiv |
skilja av
• skilja av el. avskilja ngtInfinita former att skilja av infinitiv aktiv Presens particip avskiljande Perfekt particip en avskild + substantiv ett avskilt + substantiv den/det/de avskilda + substantiv den avskilde + maskulint substantiv
skilja ifrån
• skilja ifrån el. frånskilja ngtInfinita former att skilja ifrån infinitiv aktiv Presens particip ifrånskiljande Perfekt particip en ifrånskild + substantiv ett ifrånskilt + substantiv den/det/de ifrånskilda + substantiv den ifrånskilde + maskulint substantiv
skilja sig
1 lösgöra sig2 upplösa sitt äktenskap3 vara olikaOrdform(er) skilja sig