publicerad: 2015
skilling
skill·ing
[∫il´‑]
substantiv
~en; pl. ~ar el. i summor ~ • ett äldre svenskt mynt
Singular | |
---|---|
en skilling | obestämd form |
en skillings | obestämd form genitiv |
skillingen | bestämd form |
skillingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skillingar (skilling) | obestämd form |
skillingars (skillings) | obestämd form genitiv |
skillingarna (skillingen) | bestämd form |
skillingarnas (skillingens) | bestämd form genitiv |