publicerad: 2015
snarrning
snarr·ning
substantiv
~en ~ar snarra
Singular | |
---|---|
en snarrning | obestämd form |
en snarrnings | obestämd form genitiv |
snarrningen | bestämd form |
snarrningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snarrningar | obestämd form |
snarrningars | obestämd form genitiv |
snarrningarna | bestämd form |
snarrningarnas | bestämd form genitiv |