publicerad: 2015
son
son
[så´n]
substantiv
~en söner
Singular | |
---|---|
en son | obestämd form |
en sons | obestämd form genitiv |
sonen | bestämd form |
sonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
söner | obestämd form |
söners | obestämd form genitiv |
sönerna | bestämd form |
sönernas | bestämd form genitiv |