publicerad: 2015
sonant
son·ant
[‑an´t]
substantiv
~en ~er • stavelsebildande ljud
| Singular | |
|---|---|
| en sonant | obestämd form |
| en sonants | obestämd form genitiv |
| sonanten | bestämd form |
| sonantens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sonanter | obestämd form |
| sonanters | obestämd form genitiv |
| sonanterna | bestämd form |
| sonanternas | bestämd form genitiv |


