publicerad: 2015
sprängare
spräng·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sprängarna spränga
Singular | |
---|---|
en sprängare | obestämd form |
en sprängares | obestämd form genitiv |
sprängaren | bestämd form |
sprängarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprängare | obestämd form |
sprängares | obestämd form genitiv |
sprängarna | bestämd form |
sprängarnas | bestämd form genitiv |