publicerad: 2015
språkkunskap
språk|kun·skap
substantiv
~en ~er språk kunskap
Singular | |
---|---|
en språkkunskap | obestämd form |
en språkkunskaps | obestämd form genitiv |
språkkunskapen | bestämd form |
språkkunskapens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkkunskaper | obestämd form |
språkkunskapers | obestämd form genitiv |
språkkunskaperna | bestämd form |
språkkunskapernas | bestämd form genitiv |