publicerad: 2015
stenpir
sten|pir
substantiv
~en; pl. ~ar el. ~er sten 1 pir
Singular | |
---|---|
en stenpir | obestämd form |
en stenpirs | obestämd form genitiv |
stenpiren | bestämd form |
stenpirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenpirar (stenpirer) | obestämd form |
stenpirars (stenpirers) | obestämd form genitiv |
stenpirarna (stenpirerna) | bestämd form |
stenpirarnas (stenpirernas) | bestämd form genitiv |