publicerad: 2015
stilbrytning
stil|bryt·ning
substantiv
~en ~ar • till stil 2,3 och brytning 5
Singular | |
---|---|
en stilbrytning | obestämd form |
en stilbrytnings | obestämd form genitiv |
stilbrytningen | bestämd form |
stilbrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stilbrytningar | obestämd form |
stilbrytningars | obestämd form genitiv |
stilbrytningarna | bestämd form |
stilbrytningarnas | bestämd form genitiv |