publicerad: 2015
stopptecken
stopp|tecken
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • till tecken 2 1stopp 1
Singular | |
---|---|
ett stopptecken | obestämd form |
ett stoppteckens | obestämd form genitiv |
stopptecknet | bestämd form |
stopptecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stopptecken | obestämd form |
stoppteckens | obestämd form genitiv |
stopptecknen | bestämd form |
stopptecknens | bestämd form genitiv |