publicerad: 2015
strulputte
strul|putte
substantiv
~n ‑puttar • ⟨vard.⟩ strulig person
Singular | |
---|---|
en strulputte | obestämd form |
en strulputtes | obestämd form genitiv |
strulputten | bestämd form |
strulputtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
strulputtar | obestämd form |
strulputtars | obestämd form genitiv |
strulputtarna | bestämd form |
strulputtarnas | bestämd form genitiv |