publicerad: 2015
strumpa
strumpa
substantiv
~n strumpor – I sammansättn. strump-, ngn gång strumpe-.
Singular | |
---|---|
en strumpa | obestämd form |
en strumpas | obestämd form genitiv |
strumpan | bestämd form |
strumpans | bestämd form genitiv |
Plural | |
strumpor | obestämd form |
strumpors | obestämd form genitiv |
strumporna | bestämd form |
strumpornas | bestämd form genitiv |